Ju-Jutsu's Historia
1.500 ÅR MED JU-JUTSU
Den främsta samurajen är den som aldrig drar sitt svärd!
Ju-jutsu är ett japanskt ord som betyder "den mjuka tekniken". Ordet är sammansatt av två ord: ju (mjuk) och jutsu (teknik). Trots den alltigenom Japanska anknytningen så börjar faktiskt ju-jutsuns historia i Kina.
Under 500-talet e.Kr. levde en munk vid namn Boddhidharma i Kina (på japanska kallas han Daruma). Boddhidharma är mest känd som Zen-lärans profet.
Munkarna var enligt sin religion förbjudna att bära vapen. Enligt legenden utvecklade Daruma under sina vandringar ett självförsvarssystem för att kunna försvara sig mot stråtrövare. Darumas självförsvarssystem gick ut på att utan vapen, med minsta möjliga styrka och med största möjliga snabbhet, smidighet och list, utnyttja motstånderens kraft för att besegra honom.
Darumas självförsvarssystem blev grunden för ju-jutsun och andra liknande Budo-arter. (Budo betyder "kampens väg" och är samlingsnamnet för alla japanska kampsporter).
I slutet av 1100-talet spreds Zen-läran och samtidigt självförsvarssystemet till Japan, där de snart blev krigarklassens-samurajernas-filosofi.
I ju-jutsu-teknikerna används slag, sparkar, kast, fällningar, vridningar och brytningar mot leder, fasthållningar och avväpningstekniker, som syftar till att oskadliggöra en eller fler motståndare. Samurajerna tränade i speciella skolor där de särskilt utvalda undervisades av stora mästare. Ju-jutsun utvecklades till att bli ett sätt att uppfostra samurajen på alla plan. Den dagliga träningen gjorde honom fysiskt och psykiskt stark, samtidigt som han utvecklade sina tekniska kunskaper.
I slutet av 1800-talet avskaffades samurajväldet och Japans portar öppnades för västvärlden och västerländskt inflytande. I och med detta upphörde det militära behovet av gamla stridstekniker. Flera av de gamla ju-jutsusystemen har dock bevarats. Det finns idag i Japan verksamma mästare som är ättlingar i 10-15:e generationen till medeltidens Samuraj-lärare. Budo har i dag förlorat sin krigiska betydelse och utövas över hela världen som moderna idrottsformer med speciell inriktning på teknik och kondition i förening med psykisk balans.
Flera olika ju-jutsusystem har under 1900-talet spritt sig till västerlandet. Först omkring 1970 började dock en mer konsekvent utveckling av ett svenskt ju-jutsusystem. Det gav snabbt resultat. Ju-jutsu är idag spridd över hela landet.
JU-JUTSU
MOTION - IDROTT - SJÄLVFÖRSVAR
Ur ju-jutsun har en rad andra budosporter, kampsporter, utvecklats: Aikido, judo, och flera olika karatestilar har sina rötter i den gamle ju-jutsun.
Vår moderna ju-jutsu kan tränas både som idrott och motion, samt som ett effektiv självförsvar. Allt beroende på den tränandes eget intresse och förutsättning.
Självförsvaret har en central plats i ju-jutsun. Det svenska ju-jutsusystemet har inom sig ett välutvecklat system för humant självförsvar.
Det innebär att det finns en rad effektiva självförsvarstekniker mot alla tänkbara angrepp, utformade så att de inte skada angriparen, men ändå som är så effektiva att man kommer loss. Teknikerna är alltså anpassade till den svenska nödvärnslagstiftningen.
Många som vill lära sig ju-jutsu som ett bra självförsvar fortsätter att träna ju-jutsu som en ren idrott eller som en bra motionsträning. När man tränar ju-jutsu som idrott får man lära sig mycket avancerade tekniker, som höga kast. Dessa tekniker tränas för teknikens egen skull, som konstform, eller för tävling.
Ju-jutsu lämpar sig mycket väl som motionsform. Få sporter ger så allsidig träning. Det går alldeles utmärkt att anpassa träningen till sina egna förutsättningar.
BARN- OCH UNGDOMS-JU-JUTSU
Ju-jutsu systemet för barn och ungdomar är nedbantat från vuxensystemet. Barn- och ungdomssystemet innehåller inga slag eller sparkar, eller hårda vridningar och brytningar mot leder. Barn och ungdomssystemet är avpassat så att teknikerna ej skall skada eller påverka unga växande individer. Det finns ej heller tävlingar för barn och ungdomar.
När man fyllt 14 år kan man gå över till vuxensystemet och integreras med rätt nivå beroende på vilken bältesfärg man har i barn och ungdomssystemet.